Att komma hem...

Det har snart gått tolv år sen jag själsligen kom hem och fysiskt flyttade hit, ja för jag bor här, också ska jag väl tillägga. Jag är en av dem som har flera adresser som jag kallar hem.

Jag träffade min äldsta väninna, ja inte äldsta till åldern utan i tid på lunch idag och vi kom att samtala om deras flytt, hennes och hennes mans gemensamma flytt. Flytten från hans hem till hennes hem eller från början hans hem till från början hennes hem.
Det låter krångligt men det är krångligt med oss första vuxna barn av vår tid, vi har flera hem som vi håller levande, egna och gemensamma.
Jag frågade min väninna hur det var att komma hem till sig igen? Gosigt! sa hon

Sen kunde jag resten av dagen inte släppa tanken på det där med att komma hem. Var bor man egentligen om man har flera adresser? Där man är mantalsskriven, dit posten går eller där man tillbringar mest tid, har sin nattvila som det heter på juridiksvenska?

Folk brukar fråga mig var jag bor, jag säger jag vet inte. Folk brukar fråga mig var är hemma? Jag säger överallt, för så är det. Jag känner mig hemma på alla mina adresser .

Just på den här adressen som hittills har varit mitt längsta stadigvarande boende, tolv år, känner jag mig jättehemma, gosig. I två hem 3 kvarter i från varandra har jag alltsammans bott 23 år av mitt liv, i mina kvarter känner jag varenda kvadratmeter och många grannar och näringsidkare, vi morsar och vinkar igenkännande åt varandra, vi som har setts i åratal.

Just det här hemmet är komponerat för ett bekvämt stadsliv utan bil, lättstädat, inga planteringar eller svårskötta växter som kräver konstant tillsyn. Här har frysen viktigare funktion är kylskåpet. Kylskåpet som inte alltid innehåller färska grönsaker men ett skafferi som snabbt förser en tillagad middag utan halvfabrikat.

Jag tror egentligen inte att livet alls kräver flera hållplatser som man kallar hem för att tillfredsställa behovet av variation för dagens människor eller att man förblir rotlös resten av sina dagar med alltför många hem att försöka trivas i.

Jag tänker på ibland var jag hör hemma, vilket av mina hem trivs jag bäst i?

Svaret blir enkelt, jag trivs bäst på alla mina adresser för jag har kommit underfund med att ha flera hem och tillbringa mycket tid att ta sig emellan dem egentligen inte har någon betydelse om man har hemmet med sig där man befinner sig dvs. sig själv.

Om man sen väljer att göra livet i sina hem till ständigt pågående förändringsprojekt som t.ex. oupphörligt inredande eller hemmen blir underhållskrävande som t.ex. gräsklippning  och annan trädgårdsskötsel är det en helt annan diskussion som jag tror jag sparar till en annan dag.