Alias och Aliens

Jag älskar alias. För att vara någon som inte använder pseudonym annat än när hon stavar sitt efternamn fel i misstag så är det säkert lite ofattbart. Men jag älskar alias. Och kluriga måste dom vara. Och roliga. Och förklarande. Vill man göra det lite intimt och mysigt så kan man dessutom ha ett eget alias för sig själv i kombination med varje alien man SMSar, mailar eller tellefonerar med. Det ger en känsla av tvåsamhet och "Fantomen klubben", du och jag, jag och du.

Om man, som jag, har ett större socialt experiment på gång så som en blogg, så måste man ha alias på alla.

Muminsystern - ja det säger väl sig själv. Man är själsfränden och hjärtesystrar och man kanske låter som ett Mumintroll när man talar. Lite så där som för tio år sedan då en liten flicka på tunnelbanan stirrade storögt på mig när jag talade i mobilen och sedan vände sig till sin mamma och frågade om det var ett Mumintroll som klätt ut sig till människa.

Livboj - en bästis som alltid finns där, som håller mitt huvud över ytan om jag sjunker, som guppar fram i alla vågor och aldrig är rädd för att ryta till "nobody puts Baby in a corner"

Hollywood-C - så får man heta om man har cheek bones to heaven och Hollywood hår och ögon

Ängeln - här kommer en längre förklaring. Så här var det, vi satt på en klippa i ett svenskt sommarparadis en sommar. Vi beskådar en tämligen korpulent man som långsamt hasar sig upp ur vattnet. Hollywood-C tittar på mig och en söt statist som hade joinat oss och champagne flaskan och utbrister "det där är vad du haft nästan ett decennium, nu skall du få en Ängel". Knappt har kvällen börjat och dansen fått fart innan jag skådar det vackraste jag någonsin sett. Han plöjer genom havet av berusade Stureplans-stekare på weekendsemester från svamprikare jaktmarker och kommer fram till mig skrattande och presenterar sig som Engelbrekt. Thank You God! Instant delivery.

Onassis - en man med förkärlek för Jackie Onassis sol glasögon

Prinsessan - då har man likheter med Prinsessan i Starwars: cool, häftig, tuff och får alltid vad man vill på slutet

Unga Sean Connery - need I say more?

Herr Nilsson - en man i sina bästa år som kanske kan liknas vid en vacker assesoir ss en liten apa vid namn Herr Nilsson

Härjar-Nilsson - då härjar man på ett gulligt sätt

Redar-Nilsson - då härjar man på ett galet sätt

Konstnären - då spatserar man

Presidenten - då liknar man Putin

Listan kan göras hur lång som helst! 572 kontakter i telefonboken. Vissa kommer jag knappt ihåg "Mr Eyes", "Mr 22", Ambassadören, Snygga killen från Seglarbaren, Snygga killen från Havskryssaren, Snygga killen från Sturehof, Dorian Grey, Aktiechefen, QVÅPX och Krysset

Intressant. Totalt non-comprehensible och så krångligt att det kräver troligen ett CRM system av absolut mest avancerade sorten.

Desstu roligare är då dialogen då man kreerar klubbgemenskaoen genom att kreera alias eller akronymer i par.

Exempelvis:
Han undertecknar M, jag replikerar blixtsnabbt med Q.

Jag undertecknar Ess, han svarar Pe

Han skriver alltid Puss & Kram, jag svarar alltid Buss & Kran

Han börjar alltid "min sköna" jag svarar "vackraste"

Utöver dessa har jag mina egna alias så som
- Cirkusdirektrisen
- Kommunikationsministern
- Astronautskan

Och till slut min gamla trotjänare; -ajnoS
Denna fungerar väldigt bra som ice breaker även i mail med personer som man mailar med i jobbet. Efter femton mail om en kampanj börjar man bli lite tjena-tjena kompisar och då testar jag med att underteckna -ajnoS för att se hur snabbt dom lär sig läsa baklänges. Jag menar, om man kan fixa en söndrig server eller göra en stor internationell deal, då borde man väl kunna läsa baklänges också? Oftast klipper det ganska snabbt i hjärnan och så kommer det tillbaka ett mail som avslutas tex -regloH. Då lyser jag upp som Rockefeller Centers julgran och replikerar snabbt med signaturer ss -janoS, -nojSa, -joSan, -janoS, -ojSan osv. Man kan hitta på mängder roliga anagram på ett fembokstavs namn.

Men mest älskar jag ändå att SVD idag avslöjat vem som döljer sig bakom pseudonymen Bo Baldersson. Och han hette inte Bo Bladersson.

Dusch och Kran, Sonja Catina




-- Post From My iPhone