Skrivkramp i Finlands-svensk tappning

Nu har jag fått total skrivkramp. Gissar att det beror på att jag tappat min brevvän. Det hände mig en gång i Fyran också. Jag hade via Granhults Lågstadieskola och en engagerad klasslärare fått en brevvän som hette något jag inte mera minns. Hon bodde i Sverige (exotiskt) i Trosa (jag skrattade så att jag höll på att trilla baklänges varje gång jag skrev hennes adress på rosa små kuvert med doftande klistermärken). Hon flyttade och jag tappade bort hennes nya adress och hon skrev aldrig på nytt. I ärlighetens namn hade vi inget annat gemensamt än engagerade klasslärare som ville lära oss att skriva brev och bekanta oss med exotiska nya kulturer.

Men jag gav inte upp så lätt. Det brukar jag inte göra. Jag skrev faktiskt till Fantomen tidningen till deras "efterlyses" spalt. Där tog dom in brev från adertonåriga fanatiska samlare som sökte "nummer 8 årgång -54 av Fantomen tidning i bra skick". Och så min efterlysning: "söker xxx (vad hon nu sen hette) som bodde i Trosa (fnitter) och flyttade och kanske saknar rosa små kuvert med långa handskrivna brev från Finland". Jag fick aldrig ett svar. Troligen läste hon Kalle Anka och inte Fantomen. Ja, det var det jag visste, vi hade inget gemensamt. Ändå saknade jag henne (vad hon nu sen hette).

Detta ledde till akut skrivkramp. Jag fick en okontrollerbar lust att skriva, skriva, skriva. Det blev brev till mamma, postade i ugnen i köket. Det blev brev till pappa, instuckna under dörrspringan till biblioteket var han satt instängd på kvällarna och gjorde "viktiga jobb" (viktiga jobb inbegrep att läsa viktiga papper, knacka på en gammal skrivmaskin av märket Royal och slå in siffror i en mackapär större än en mac G4 och så rasslade det ut långa remsor papper med siffror och ekvationer). Jag skrev brev till vänner och grannungar och hängde upp tvättlinor över stora äppelträdgårdar och fäste små rosa kuvert vid dem och skickade dem. Lite som italienska bykstreck kors och tvärs över Finlands svar på Djursholm. En fantastisk logistisk uppfinning som jag var ganska stolt över.

Jag hade skrivkramp och abstinensbesvär. Det har jag idag igen. Jag saknar min brevvän. Jag önskar jag kunde upprätta en byklina ner till södra Europa och skicka ett rosa kuvert med hjärtformade klistermärken och skriva "Älskade, kom hem till mig"

Men jag gör inte det. Jag skriver istället på väninnornas blogg. Och överväger att skriva till Fantomen tidningens efterlyses-avdelning. Text: "vackert exemplar från -50, i gott skick, sökes"


-- Post From My iPhone