Du+jag=vänner

Jag träffade en vän i helgen, vi samtalade om livet, ensamhet, att välja väg ja sådant som vi brukar tala om när vi träffas.
Samma vän skrev ett långt sms häromdagen:

Till mina fantastiska väninnor och kära medsystrar! Man är aldrig är ensam även om det ibland kan kännas så, det finns alltid någon som har gått igenom liknande…

Ja, det är helt sant och gud ska veta att det är skönt att ha sina vänner. Jag vet att jag inte skulle ha klarat att komma dit jag är i dag utan mina vänner. Det som varken terapi eller annan professionell hjälp kan hjälpa mig med kan mina vänner, vänner som känner mig och vet hur de ska rikta mig för att jag ska ha möjlighet att se det nya och är sedan beredda att följa med på resan och bli en del av historien, komma ihåg det fina och efteranalysera det dåliga när det väl kommer upp igen, för det gör det och kanske hitta svar för att läka sina sår ur min historia

Jag har bra vänner, bra vänner har de flesta, vilket är bra för oss och mina vänner är verkligen bra, bra för mig.
Vänner som finns där i ur och skur, glädje och sorg, i nöd och lust, ja listan med aforismer och klichéer kan göras lång men de står likväl för något viktigt.
Jag och mina vänner har alla dåliga eller smärtsamma tider bakom oss och några kämpar kanske fortfarande med demonerna och tar hjälp av änglarna men de finns där alltid för mig och vägleder där de kan.
En ger husrum när mitt hus har brunnit ner, den andra tar ut mig på upptåg när jag har blivit övergiven, en tredje lär mig hur jag ska kyla ner min överhettade hjärna när jag har blivit utbränd och en fjärde förklarar varför jag måste släppa mina föreställningar för att kunna ta mig vidare.

Visst är man alltid ensam med själv, men ensam i sin situation är man inte om man har goda vänner.
Min vän med sms:et avslutade med ett:

Var rädd om er och hand om livet, det går inte i repris.
Jag tycker om er, kram!

Jag säger dito!